Jag vill krama Pius, klia honom på magen och pussa honom på nosen, men jag kan inte, inte just nu. Det är tusen saker som måste göras - jag ska ju gå ut för fasen! Håret, ligger håret rätt? Kläderna, vad ska jag ha på mig? Vilka skor? Hinner jag duscha innan jag går? Allt måste vara perfekt, det går inte annars. Hur ska jag kunna låta en annan människa peta på och undersöka mig när jag inte känner mig annat än totalt prima perfekt?
Och ändå - genom stressen så har jag valt att sätta mig ned framför datorn och försöka andaaas, även om jag vet att jag måste göra så mycket annat.
Jag har aldrig träffat den här läkaren förut, det är en man (ovanligt) och det är i stort sett allting jag vet. Min terapeut ska vara med, och mamma, och vi ska prata om ja, vad var det de sa... hjärnröntgen? medicinbyte? Jag har ingen aning om vad jag har att vänta mig. Förhoppningsvis slipper de stoppa massvis med nålar i mig den här gången.
Lyssnar på Crystal Castles och försöker lugna ner mig, det fungerar ganska bra. Det är ju trots allt bara ett läkarbesök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar