2013

en sammanfattning;

• slutade att hälsa på i skolan
• fyllde arton år
• fick en flickvän
• gjorde slut med ovan nämnda flickvän
• skolplaner = obefintliga

Okej, den främsta anledningen till att jag i över huvud taget letade mig fram till den här bloggen är ganska simpel: jag är ledsen. Anledning nummer två, som i regel är mycket viktig: jag har ingen annan än en dator att berätta det här för.

Jag vet inte om det faktiskt är folk som läser det här, men egentligen spelar det väl ingen roll så länge jag får det ur mig. Än sen då om bloggen inte svarar mig, tröstar mig eller tar hand om mig, jag kan kasta all jävla skit jag vill på den utan att den bryr sig. 

Vi gjorde slut idag. 

Det var ett relativt smärtfritt adjö. Vi var, och är, nog båda två människor som desperat söker efter kärlek på platser där den inte finns. Vi försökte i nästan tre månader, låtsades som om vår kärlek var perfekt, enkel och älskvärd. Det var den inte, för visst var det så skönt att krama henne efter en jobbig dag, men känslorna, de där fjärilarna i magen existerade inte hos någon av oss, men vi försökte. 

Jag har gråtit litegrann, snorat och tyckt synd om mig själv bara för att hamna i den där fullständiga känslan av total hopplöshet. Jag skulle kunna sjunka genom jorden nu, jag bryr mig inte. Sätt mig i en bar så super jag tills jag dör liksom. Just i stunden känner jag mig så jävla ensam, så oälskvärd, liten, patetisk, hemsk. Jag känner mig så fruktansvärt ovärdig, och kanske är det lite rätt åt mig, som ett straff för att jag är så jävla dålig.